Tvillingskäl

Funderar på mitt liv som tvillingpappa.

Då kommer jag osökt att tänka på Igor och Grichka Bogdanoff från Frankrike.

Deras mamma och pappa behandlade dem uppenbarligen fel, och klädde dem i likadana sparkdräkter och likadana vantar och mössor och gav dem kanske likadana bilar och hus och samma mat och dryck och leksaker.

Tvillingarna Bogdanoff har därför den senaste tiden gjort mycket för att åstadkomma en liten skillnad. Nånting. Några små ingrepp här och där som kunde skilja dem från varandra.

Säg själva om de lyckats.

Vem är vem?

Han

Glad och god som julen...

Den gode Björn Månsson, en forn kollega och rumsgranne på Hbl, skapar julstämning i A-studion för sina finskspråkiga vänner.
Eller är det en subtil hälsning till någon i det egna sfp-lägret? Men i så fall till vem? Stefan Wallin eller Nils Torvalds?

Vi här på Sopporna har skrivit blogginlägg med sådan frenesi den senaste tiden, så vi tar nu en välbehövlig julpaus med klappar och kramar, knäck och prylar, glögg och öl, lax och lök, allt i en salig och rofylld röra.

Frid!

Han

Öppet brev till köpmannen

Såna här brev skriver man om fredagskvällens middag går i putten... Dråpligt på min ära...


Hej på dig!

Sitter här vid min dator hemma och funderar på mina planer för den här fredagskvällen. Klockan har hunnit bli en kvart över sex.
Vi skall ha en middagsbjudning om en liten stund. Det var meningen att det skulle bli grillad filé med Hasselbackspotatis, en klassisk läckerhet som varmt brukar uppskattas av våra gäster. Köttet kunde ha haft en marinad. Kanske ostronsås, rödvin och vitlök, det brukar funka.

Jag var också i din butik i Sello för en stund sedan. Citymarket. Den ligger en bit bort, men eftersom man kan lita på kvaliteten tar vi oss gärna den omvägen.Jag köpte litet av Nögne Ö:s Havrestout och av Stadin Panimos Perle Pilsner, en nyhet för mig. Det blir ibland en pilsner för gubbarna litet senare på kvällen efter middagen. Kanske till och med efter konjaken. Du vet hur det är när det är trevligt.Och hos dig får man ju väldigt trevliga ölsorter, minsann!

För en alldeles liten stund sedan började jag förbereda.
Jag började med att skala potatisen.
Det här var för kanske en halv timme sedan.

Nu har planerna ändrats. Det blir inte Hasselbackspotatis. Få se om det blir middag alls.
Den potatis vi köpte hos dig var stor och billig och från Sibbo var den dessutom.

Den var också genomrutten.

Inte en enda potatis gick att spara, allt for raka spåret i "den stora blomvasen" som vi också kallar roskisen! Inte en enda kunde användas!!

Vad är det, bäste köpman Still, för vits att hålla sig med förnäma ölsorter och fint kött i disken, om potatisen är undermålig och inte tjänlig som mäniskoföda? Potatisen! Basvara nr 1 i vårt land!Vad är det för vits att riskera sin goda renommé?Vad är det för vits att förstöra hederligt folks middagsplaner på ett såhär nedrigt vis!

Det är busfasoner och inget annat!

Han

Mobilinlägg

Bastuinteriör så här på hösten.
Fullkomligt dödfött att försöka blogga med en sketen telefon...

Hon och Han

Herrarna på täppan?

Hej, hej!

Här har vi en bild som väl beskriver det politiska läget just nu i vårt land.

Två starka kvinnor leder de två starka partierna och en spenslig man leder samlingspartiet.

De två starka kvinnorna har på bilden intagit självsäkra, klassiskt manliga poser och ställningar, medan pojken till höger sitter och bläddrar bland sina papper med tårna blygt och osäkert vridna inåt, ett klassiskt småflicksidiom. Sitter en man så är det löjeväckande.

Damerna möter publikens blickar och skådar nästan triumferande ut över sitt folk. Pojken bläddrar och bläddrar och söker efter siffror som han vet att han läst någon gång förra veckan eller så.

Sådana livsviktiga saker idag!

Han

Låt Victoria bestämma själv!!

De har börjat prata om Victorias bröllop på allvar nu, svennarna.
Prästerna lär ha närmat sig lilla bruden med en skrivelse där de ber henne tänka om när det gäller att vilja bli förd till altaret av pappa kungen.
Och kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund vill absolut inte diskutera Victorias underkläder under vigselakten.
Så här säger Hägglund i dagens Aftonblad:
"De kristna värderingarna är viktiga och de har format vårt samhälle, men politiken ska inte syssla med trosfrågor."

Tack och förlåt!

Han

Förresten

Vill framhålla att bilden här nedan på köttgrytan är symbolisk och innehåller inte strutskött, utan inhemsk karelsk stek, som vi använder som ingrediens i ett rejält långkok. Två timmars puttrande på spisen, medan vi avverkar hela vinflaskan, brukar resultera i en billig, mustig historia. Men struts åt vi häromdagen, så omdömet stämmer.

Men vad jag vill nu är att gnälla över utbudet på matvaror i butikerna!
Jag har de senaste månaderna blivit så innerligt beklämd av att aldrig hitta någonting innovativt i diskarna utan alltid bara broiler i orangefärgat slem, grisfiléer - antingen så kallade yttre eller inre - i vakuumförpackning i orangefärgat slem, malet kött förpackat i skyddsgas, med olika grader av fettinnehåll och av olika djur och sedan de långa gäddorna av importerad oxfilé, så kallad yttre eller inre...
För att inte tala om den norska så kallade laxen, som inte fångats, utan tagits upp ungefär en vecka tidigare.

Man blir ju bara så trött.

Laga nu sen fucking sushi av fisk som är en vecka gammal.

Var är den inhemska siken och abborren? Var är de bastutorkade renstekarna som ska hänga i krokar bakom köttdisken? Var är de nybakade bröden? Om de någon gång finns i någon extremt ambitiös butik, kostar de avskyvärt mycket, för då anses dessa basvaror vara lyxmat, gourmetspis.

Varför måste allt vanligt vara gammalt eller förpackad i skyddande gas?
Är det någon som vill ha sånt?

Han igen

Samhällets mest missförstådda

Dessa arma varelser som går igenom livet utan att möta annat än ömkan, irritation, kanske förvåning och rädsla, men mest bara ren och skär nonchalans.
Javisst är det ju strutsarna jag menar.


Och det är egentligen rätt bra att det är så.
De är näbbiga, oerhört svåra, inte alls fågellika utan mest påminner de om insekter av tilltaget format. Deras hjärna är mindre än deras ögon, vet jag.

Skitiga är de dessutom.

Men förhållandevis goda.



Han

Hur tänker de?

Nu kan man igen börja andas efter Melodifestivalsdelfestivalen på lördagen.
Det var inget märkligt med den. Jessica Anderssons bidrag var kanske bäst, men också ett uppenbart plagiat på "Så vill stjärnorna" från i fjol. Melodislingorna, säger melodislingorna.

Men vad värre är! Dolph Lundgren.
Hur kan svenskarna alltid överraska? Nej, jag menar inte att man har valt Dolph Lundgren till konferencier. Jag menar folkets reaktioner!

När man själv såg programmet och satt med munnen på vid gavel och bara stirrade på hur Sveriges svar på Tony Halme (vila i frid!) larmar och går an som en jätteträbock. När man inte trodde att det var sant! När det var både genant och enormt roande lyteskomik på en och samma gång.
Då sitter Sveriges samlade gäng av kommentatorer, allt från tidningstyckare till Jonas Gardell och eterröster, och höjer jätteträbocken till skyarna. Som en stark, enstämmig kör ropar de: Bravo, Dolph!

Hur tänker de då?
Ser de inte?
Vet de något jag inte vet? Att Dolph lider av en stor obotlig sjukdom som gör att han snart skall dö den mest fasansfulla död och att detta är det som kan skänka honom tröst!

Och när vi tittade sa jag myndigt till familjen att Dolph nog inte är med i fortsättningen, att de måste få bort honom från programmet fort som fan.

Så gick det, han ska inte vara med förrän vid finalen i någon form.

Och vad gör svenskarna?
De kräver att få ha Dolph i varje delfinal!

Han

Stilla svartvitt

Såhär kan en bild förmedla stillhet och tystnad. En svartvit tystnad i en svartvit värld.

En tystnad som är öronbedövande mjuk och som snart ställer krav på ljud, oljud och skrik. På liv, äntligen.

Snön är så stor och så tung att granar och grenar böjer sig fram och åt sidorna. Ingen vindpust på flera veckor som skakat av dem snön, så de står bugande och täckande och hindrande, tills Någon far fram och stöter till dem så att snön faller. Då reser de sig tacksamt igen och säger "Ha tålamod, det här går om, det har det alltid gjort. Snart ses vi på riktigt."

Husen är fastfrusna och ointagliga. De väntar också.

Sen när man får nog av skönheten och den lömska stelheten i allt går det att åka hem. I bilen är det Jim Pembrokes och Jukka Ormas cd direkt. Det är obönhörligt, livet segrar, livet väntar ändå! Hemma finns värmen och njutningen.

Och sushin.

Han

Chokladmässa och lussebak

I köket bakas det. Lussebullar utan saffran...
Saffranet ligger prydligt, bortglömt på hyllan och myser.
Voi, voi!

För övrigt är det glest mellan inläggen på den här bloggen. Så kan det gå när livet är intressant och tiden knapp. Vi har varit med om mycket som tidigare skulle renderat inlägg av de mest olika slag. T.ex. chokladmässan i Helsingfors för några veckor sedan. En positiv upplevelse!

Vi fick t.o.m. lära oss en del om choklad. Närmare bestämt om att det är en hel massa som jag gått och trott att är choklad som inte alls är det! Choklad är inte Fazers blå och Marabou mint, inte heller Geishastången eller Daimplattan: Nej, nej! Choklad är kakaosmör, kakaomassa, rörsocker och vanilj (och ev lite, lite lecitin). Om något annat blandats i har vi inte längre en ren chokladprodukt.

Och nog är det intressant. Plantans växtplats och jorden där skapar smaken. Spännande hur olika de små bitarna faktiskt kan smaka beroende av var kakaobönan vuxit! Amedei (http://www.amedei.com/jspamedei/index.html) och Amano (http://www.amanochocolate.com/) är toppen av toppen. Testa, vänner! Hälsosamt, gott och närande.

Vi kom hem med några plattor av Chocovic (se bilden) och det är inte illa. Kolla det sympatiska paret Tarkiainens företag http://www.kvalitetschoklad.com/.

För övrigt har vi enbart regn och rusk nu. Inge snö. Inget ljus. Bara mörker och regn.

Hon

Vinter...

Vita, våta fligor dalar ner och täcker träd och mark.

Kolla in högen med gamla plankor på vår gårddet (bakom det gamla äppelträdet) . Meningen var att vi skulle hinna få bort dem innan snön. För en vecka sedan lade vi in nytt plankgolv i vardagsrummet och här ligger nu de gamla plankorna och skräpar. Voi, voi.

Och hösten får ge vika för vintern...

Hon

P.S. Bilderna är tagna för en timme sedan av äldsta dottern.

En del är vackra när dom dör...

...det säger ingenting om livet!

Som vår blogg.

Det vackra föds i det du gör.

Som att skriva vackra inlägg och tillfoga delikata bilder.
Inte som vår blogg...

Befinner mig i hjulet, det fort snurrande just nu. Vill så mycket men får nöja mig med att ständigt vara några timmar eller någon dag efter och behjälpligt reparera det som kan repareras och sedan sköta det mest akuta.

Däremellan skall man ta ställning till om man, när tid är skall muta yngsta barnet med dyra leksaker, eller inte för att få henne med på noterna gällande vaccineringen med stort V. Själv kunde jag tänka mig att ta vaccinet utan mutor. Med glatt mod och stor tacksamhet, men det får jag inte. Ojämt falla livets lotter.

Hon

Månfest med mooncakes

Den kinesiska månfesten firade vi på stugan igår. Kinesisk mat och moon-cakes förstås. Tyvärr doldes fullmånen av tunga regnmoln men stämningen och värmen i stugan var det inget fel på. Men hör ni! Månkakorna smakar inte så gott... De är förrädiskt vackra, men smaken, den är suspekt. De vi hade inhandlat skulle innehålla skinka. Vi hittade ingen skinka hur vi än dissekerade. Antagligen var skinkan passerad, trodde en av döttrarna.

Hon

Nami Namaste

Det är mycket på gång igen. Bloggandet får, som ni märker, falla åt sidan. Soppan puttrar på. Till slut blir den förhoppningsvis god fast det tar tid med långkok...



Han och Hon har hunnit en sväng till Nami Namaste (http://www.naminamaste.com/) på Ösel. Mycket avkopplande och trevligt. Osannolikt på något sätt.

Vi njöt av stillheten, den sköna stämningen och kockkursen!

Utsikten från vår ballkong:

Vårt rum.

Kvällen avslutades vid brasan.

Frukosten var inte dålig den heller...

Hon

Det här var vi värda!

Min dotter och jag har återvänt till vår verklighet, efter två efterlängtade dagar bortom krav och plikt. Jag har haft glädjen att umgås med en av världens trevligaste människor på heltid och igen en gång slås av hur privilegierad jag är som får vara hennes mamma.



I två dagar, en solig och en mulen och senare regnig, fick vi bekanta oss med Tallinn. Vi har pysslat om oss med manikyr och frisyr, vi har ätit på Olde Hansa och njutit av lång och pratig hotellfrukost. Vi har studerat människor och gjort vissa iakttagelser. T.ex. den om att finländarna på hotellet om morgnarna inte frågar sitt ressällskap hur natten varit och om man sovit gott. Det var bara engelsmännen, normännen och fransmännen som gjorde så. Finnarna frågar uteslutande varandra om man supit mycket i natt. "Olitko kännissä?" eller "Ryyppäsit sä kunnolla?" var morgonhälsningen i de finländska frukostborden. Mellan vänner, mellan vuxna barn och föräldrar, mellan alla. I Tallinn...

Hon

En läskig sommar

Kära dagbok! Idag hittade jag på Alko i Iso Omena följande rara rad ölnyheter inför sommarens fröjder.

6 sorter av litet varierande slag som alla förhoppningsvis skall finna sin väg tillbaka hit till bloggen i recenserat tillstånd.

I give you, från vänster:

Golden Honey Wheat, ekologiskt veteöl från Ørbaek Bryggeri, Danmark, 5%, 0,5 l, 3,80 euro.

Nils Oscar God Lager, The Nils Oscar Company, Sverige, 5,3%, 0,33 l, 2,92 euro.

St. Bernardus Wit, St. Bernardus Brouwerij, Belgien, 5,5%, 0,33 l, 2,97 euro.

Oppigårds Summer Ale, Oppigårds Bryggeri, Sverige, 5,2%, 0,5 l, 3,66 euro.

Nøgne Ø India Pale Ale, Nøgne Ø, Norge, 7,5 %, 0,5 l, 4,80 euro.

Och längst till höger den inte helt nya

Bornholmer Bryg Staerke Preben, Svaneke Bryghus, Danmark, 6,9%, 0,5 l, 5,19 euro.

Egentligen borde jag ha bunkrat mera av alla, eftersom t.ex. Oppigård och Nøgne Ø har en tendens att gå åt i affären som smör på heta stenar, eller hur det nu heter.

Nu, efter två dagar av välgenomförda skolavslutningar, bär det av på studentmottagning och därefter till stugan. Bara för en natt dock, emedan vi har bolagsstämma redan i morgon...

Lev väl, ta det lugnt!

Han

Över en månad senare...

...och vi fortsätter vårt liv utanför bloggen även om det är glest mellan inläggen här. Vi har hunnit med det ena och det andra. Firat svärmor med utflykt till Borgå och Timbaali. Sniglar och annat gott stod på menyn. Kan rekommenderas.








Vi har hunnit med hemgjord Limoncello. Det blev gott. Lite sötare men minst lika god citronsmak som i den köpta, riktiga, versionen.

Och jag har hunnit med Oslo där syrenerna stod i full blom och serpentinresterna prydde trottoarerna efter den 17 maj och eurovisionsyran.



Vi lever.

Hon

Inte heller idag behövde vi hungra och törsta

Så är det då äntligen fredag igen. Veckan har varit intensiv då det gäller det mesta. Och det mesta innebär både fysisk, psykisk och andlig påfrestning. Men nu är vi åter här i fredagsruset. Och tur är väl det.

Så vi tog några grönsaker av olika slag...

Skar dem i bitar och gräddade...

Vi korkade vinet och hällde i...

Ett franskt vin denna gång. Ett från Bordeaux, från Haut-Médoc, från 2003 som heter Chateau Sénilhac.

Det rör sig om en av de förmånligare klassificerade på Alko, en Cru Bourgeois, den sjätte klassen kan man säga.

Det är mörkrött, utan nyanser av vare sig violett eller tegel, vilket alltså betyder att det varken är ungt eller gammalt. Doften har toner av jord, mineral och mörk bärsylt.

Smaken är medelfyllig men eldig med en del tanniner som tyder på att vinet kan bli mjukare efter några års lagring.

Som helhet en bra bordeaux till priset 13,41 euro.

Bra för den som vill uppleva bordeauxkaraktär till ett rimligt pris. Ändå är vinet en ganska svag representant för sin klassificeringsnivå. Om man säger så.

Som matlagningspilsner fungerade denna gång Ridgeways IPA, 5,5 % och 3,68 euro för en halv liter.
Ett gulbrunt öl med ljust och fast gräddlikt skum. Doften är god med mycket fräsch humle. I smaken hittar man först humle med sina kännspaka (finl.) toner av sträva örter och citrus. Det är ett torrt öl med viss balanserande mjukhet från jästen. Bryggeriets andra produkt på Alko heter Oxfordshire Blue och är snäppet bättre faktiskt.

De få som orkade åt också efterrätt. American pancakes med sirap och allt möjligt annat gott.


Ratatouillen blev faktiskt god idag. Receptet är enkelt och upplägget långt ifrån lika uppstyltat som i den charmiga Disneyfilmen med nästan samma namn. (Ni har väl sett den?!)

Ingredienser:

1 zucchini

4 tomater

1 röd paprika

2 gula lökar

1 broccoli

1 klyftfri vitlök (kanske 5 klyftor vanlig)

1 tsk hackad chili (vi använde färdig kinesisk chiliröra på burk)

4 msk olivolja

1/2 tsk fänkålsfrön, torkade

1 tsk dragon, torkad

1 knippe gräslök

honung, typ en msk

salt och svartpeppar

Skär grönsakerna i stora bitar. Zucchinin i ca 1 cm tjocka skivor. Lägg bitarna i en form. Strö över hackad gräslök, fänkål, dragon och slarvigt krossad vitlök samt ringla över honung enligt tycke och smak. Salta och peppra efter behag. Ställ in i ugnen på 175 grader i 30 minuter och kolla läget. Ratatouillen får gärna vara lätt krispig.

Vi åt en biff till med en liten skiva chévreost på.

Hon och Han